Från idé till verklighet

Alla har vi väntat på en buss någon gång. När jag fortfarande gick på gymnasiet gjorde jag det ofta för att ta mig hem från stallet om kvällarna.

En av de där kvällarna kom jag på en idé. Jag skulle lära mig att smida. Anledningen var Skippen, min älskade ponny, som inte riktigt gillade något av alla dessa bett som fanns och finns på marknaden. Efter att ha spenderat otaliga timmar med att leta internet runt, kolla postorderkataloger och hästaffärer så insåg jag där jag stod i snålblåsten att det kan ju inte vara så himla svårt att göra själv. Jag behövde bara lära mig smida. Sagt och gjort. Jag sökte till en smidesutbildning i Kramfors och kom in, packade ihop mig och ponnyn och drog på vårt första stora äventyr tillsammans. I Kramfors lärde jag mig grunderna i smide och smidde några bett till ponnyn, varav ett som vi använde resten av hans liv och han trivdes utmärkt med under alla år.

Sen dess har idéen och kunskapen ökat och vidgats till att vilja erbjuda mer än bara bett, jag vill kunna erbjuda individanpassad utrustning till ryttare och deras hästar, oavsett vad det kan vara som hör hemma i miljön kring hästen. Det finns så mycket mer än bara bett som är viktigt helt enkelt.

Och namnet? Varför Beckers?

Becker är min farmor Alice flicknamn. Hon föddes i början av 1900 och bodde under sin uppväxt med sina föräldrar på en större gård utanför min barndomsstad. Hennes far Linus arbetade med hästarna på gården, både inom jordbruket och körde även transporter till staden.

När jag var yngre ville jag också heta Becker i efternamn. Nu har jag bestämt mig för att behålla mitt nuvarande namn, men Becker får följa med mig genom att företaget är namngett efter mina förfäder.

Här ser du min farmors far tillsammans med några av de andra som också arbetade på gården.